Vihtanuššan Vittnesbörd

Under 2025 arbetar konstnären Erika Stöckel i Giron Kiruna med ett projekt som utgår från frågeställningar om markerkännandet som handling och funktion ur ett samiskt perspektiv.

Idag genomgår många platser i Sápmi expansiva förändringar som en följd av industriella omställningar och byggda miljöer uppförs ofta utan omsorg för den samiska kulturen. Kvar lämnas ett urfolk omgivna av ett förändrat landskap där den egna kulturen sällan finns representerade och livsviktiga band till marker och vatten har genom brutala ingrepp i landskapen bytts ut mot en påtaglig utsatthet för många samer. Även om konsten inte läker de öppna sår som följer med en ännu pågående kolonialisering blir synlighet, i urbana miljöer och frågor kopplat till dem, viktigt för att påminna om samisk resiliens och mångfald och för att bidra till inkludering av samiska perspektiv.

Vihtanuššan Vittnesbörd utgår från frågeställningar om markerkännanden i Sápmi med anledning av det nya sjukhusets placering i Giron. Det nuvarande sjukhuset kommer att ersättas av ett nytt på grund av gruvindustrins ökande markbehov. Ett markområde som på pappret ägs av Svenska staten och Kiruna kommun. Ett markområde som sedan urminnes tider varit en del av Sápmi, samernas traditionella hemland. Som en del av den pågående stadsomvandlingen som sker på grund av gruvbrytningen finns många liknande platser: ur ett västerländsk perspektiv onyttjade marker som hamnat i ett historisk och geografiskt mellanrum. Under Region Norrbottens ledning kommer det nya sjukhuset bli en plats som alla boende i området kommer att ha en relation till, från barnhälsovård till palliativ omsorg eller som ett arkitektonisk inslag som reser sig ovan den nya staden som växer fram. Projektet tar form i relation till konstprogrammet för det nya sjukhuset med koppling till Region Norrbottens konstsamling och blir en del av arbetet inför det europeiska kulturhuvudstadsåret som kommer att genomföras i Giron 2029.

För mig handlar projektet om skärpunkten mellan kroppen, marken och makten. Att prata om markerkännande i den här kontexten känns väldigt spännande; vad innebär det och hur kan ett markerkännande se ut?

I Vihtanuššan Vittnesbörd arkiveras platsen på ett konstnärligt sätt genom insamlade föremål som gjuts av i benporslin, ett material med både kroppslig resonans och skörhet. I gjutprocessen reduceras objekten till monokroma, vita former med en avskalad men laddad estetik. Genom att gjuta av det som ofta uppfattas som obetydligt i ett material som förmedlar ett annat sorts värde, tilldelas dessa objekt en ny betydelse. Avgjutningarna blir tysta vittnen till platsens historia. De färdiga objekten återbördas, monterade upphöjda från marken där de hämtats. De står fortfarande i direkt relation till sitt ursprung men i en museal visningsform som anknyter till hur föremål historiskt har tagits ur sin kulturella kontext. Arkivet kommer därefter att införlivas i arbetet med konstprogrammet för det nya sjukhuset i Giron och den fysiska byggnaden som under kommande år uppförs på platsen. Vihtanuššan Vittnesbörd belyser markens kulturella varaktighet och undersöker arkivet som ett verktyg för historieskrivning.

Det nya verket aktiveras bland annat genom en bokcirkel där personer verksamma inom samisk litteratur, forskning och teologi diskuterar markerkännandets funktion i Sápmi utifrån texter, konstverk och jojk.

Projektet genomförs med stöd av Postkodstiftelsen, Kulturrådet och Guovlu Norrbotten/Region Norrbotten.

Erika Stöckels hemsida